tag:blogger.com,1999:blog-4745053668187157529.post642663134649993918..comments2023-05-21T15:56:18.263+02:00Comments on Från ett annat perspektiv: Du är ju psykfall. Då är alla dina problem psykiska. (Tröttheten som inte hör hemma hos någon).Linnéahttp://www.blogger.com/profile/04396411503038202663noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-4745053668187157529.post-35337271729579517682012-08-30T08:51:53.437+02:002012-08-30T08:51:53.437+02:00Tack för att ni finns här och läser, och tack för ...Tack för att ni finns här och läser, och tack för era kommentarer. <br /><br />(Jag vågar inte ljuga om vilka mediciner jag har, reagerar så mycket med biverkningar på allt, så blir för rädd att något ska krocka helt då. Förutom medicinerna brukar jag inte säga nåt, fast svarar när de frågar vem som skrivit ut dem till mig, och då är det ju kört..)Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4745053668187157529.post-28618186297721116012012-08-30T06:57:52.087+02:002012-08-30T06:57:52.087+02:00Det är så konstigt. I den somatiska vården kan man...Det är så konstigt. I den somatiska vården kan man ju vara sjuk på fler sätt samtidigt. Man kan vara allergisk mot pollen och samtidigt bryta benet. Men i psykiatrin är det inte så, jag känner själv igen det. Det är dumt, men det har blivit att jag är försiktig med den delen av mitt liv när jag söker till vårdcentralen, av rädsla att inte bli tagen på allvar. Det funkar bättre då, men det är så dåligt att det är så, eftersom läkaren inte få all information om tex mediciner och vardag. <br /><br />Hemskt att du inte fick hjälp med abstinens. Att någon förklarade vad det var och att det inte var du, inget du gjorde, utan fysiska symtom. Jag hade sån tur som hamnade på beroendemottagningen, där folk visste sånt. De kunde inte hjälpa rent konkret, men det var mycket hjälp för mig att bara få det bekräftat och förklarat och få tidsramar på hur det brukar se ut. Att bli trodd. frostflickahttps://www.blogger.com/profile/01013453343094086471noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-4745053668187157529.post-76629909683209303922012-08-29T20:23:09.773+02:002012-08-29T20:23:09.773+02:00Urk, råkade också ut för det där. Fast med lite mi...Urk, råkade också ut för det där. Fast med lite mindre allvarliga konsekvenser.. Hade gallsten. Inte särskilt vanligt när man är ung tydligen och jag och orkade inte med vården under dom värsta attackerna så jag sökte aldrig akut. Så mina gallstenssmärtor var 'psykiska' när jag berättade om det på vårdcentralen, någon hade förslaget att det var magsår pga av min då veganska kost också (tydligen får man magsår av för mkt grönsaker, sen att jag är rätt kass på att äta grönsaker lyssnade han inte på). Fick typ en klapp på huvudet 'och gå du hem och vila över helgen så ska du nog se att det blir bättre'. Femte eller sjätte läkaren ljög jag för när hon frågade om sysselsättning, sa 'jag dansar' ist för 'jag är sjukskriven', hade långärmad tröja för att dölja ärren och krävde ultaljud eftersom flera i min familj haft gallstensbesvär, pappa dog nästan av komplikationer. Först då fick jag en remiss. Med ord om att det nog var onödigt, det kommer nog inte visa något, men vi gör det väl ändå. Det visade sig vara en gallsten. Och det opererades och jag blev bättre. Hannahttps://www.blogger.com/profile/05959766108963475267noreply@blogger.com