Sommar. Ord.

1. Jag vill inte vara rädd för människor. Är det något jag inte vill vara rädd för så är det människor. Jag kan stå ut med att vara rädd för nästan vad som helst, som höga höjder, döden och sömnlöshet. Men inte människor. Inte människors känslor. Inte människors svärta och smärta och färger. Inte människors hjärtan på fat.

2. Jag vill inte bära mig genom dagarna som någon börda, utan som en superfin överraskning och världens bästa vän.

3. Jag vill att så fort det skriker i vårt huvud att vi inte är värda den här världen, och den här kramen, och den här syltkakan, så måste vi skrika tillbaka att det är jag visst det. Jag är så väldigt väldigt värd allt det här. Popsångerskan Shakira kan komma och säga att hon har jobbat så hårt hela sitt liv så därför måste hon få köpa ett jetplan. Men det är ju inte sant att någon är mer värd än någon annan. Det som är sant är att vi har olika platser att leva ifrån.

4. Jag vill inte att du gör dig själv illa nåt mer. Alltså jag vill verkligen inte att du gör dig själv illa. Alltså jag vill verkligen inte att vi håller på att göra oss själva såhär illa. Jag vill att vi genast slutar. 

5. Jag skulle vilja att vi börjar med något nytt. Jag skulle så gärna vilja att vi kunde känna oss jättemodiga när vi älskar varandra och använder stora ord och gester och känslor när vi rodnar och darrar och stammar.

6. Jag vill att vi förstår att om vi så bara viskar jättetyst i någon annans öra att oj vad jag behöver gråta, så har vi förändrat något.

7. Jag vill att vi förstår att om någon annan säger att gråt inte hos mig, det blir så blött då, så är det inte vår besvärlighet det handlar om, utan en annans skraja famn.

8. Jag vill rikta blicken bort från alla dessa speglar och ut genom fönster istället, och kanske våga spräcka det där glaset och sträcka mig ut. Vi når ju varandra. Det är inte där problemet ligger. Problemet ligger i att ibland törs vi inte titta ut. 

9. Jag vill att vi vågar säga: Shit, jag hade fel. Istället för att envist gå och tralla med i uttjänta refränger, sitta och fylla i dom gamla bilderna. Tycka Cafés lista över de sexigaste tjejerna är en mall att bli kåt av eller avundsjuk på. Och politikerna måste ju veta vad dom gör. Och mina lår är ju tjocka, det ser man ju om man tittar i den här tidningen. Allt detta för att slippa kliva in, fråga efter verkligheten och bli himla arg över hur den ser ut. Känna: jag vägrar gå med på.

10. Jag vill att vi vägrar gå med på. Jag gråter floder för att jag fortfarande går med på. Jag stryker mig över kinden för att jag fattar att det är så himla svårt att förändra det man så länge gått med på. Och där är förändringen. Att ställa sig upp mitt på skolgården och säga: Men hej. Det här är ju inte mitt fel. Att ställa sig upp mitt i den inre trädgården och säga: Men hej. Jag bjuder på hur mycket känslor och färger som jag vill. Att ställa sig upp mitt i den här världen och säga: Hej. Nu kan vi väl börja ta hand om varandra.

Ur slutet av Anna Jörgensdotters sommarprogram.


Mitt favoritprogram av alla sommarprogram är det med Anna Jörgensdotter. Det finns inte på webben. Det är synd. Jag köpte skivan. Och jag har lyssnat på den så många gånger. Det är något där. Som rör vid mig. Som sätter ord på det som är viktigt. Ibland behöver man andras ord. Andras sätt att säga det man själv tänker, känner. Att andra finns. Som vet något om hur det är att vara jag, även om de inte känner mig, inte vet något om mig. Något om hur det kan vara att vara en människa.

Igår var det Jenny Jägerfeld som hade sommarprogrammet. Det var också ett av den sorten. Som sätter ord på något av det viktiga. Men det finns på nätet, så det kan jag höra där, så många gånger jag vill. Och ni med, om ni vill.
Jag har fortfarande semester från bloggen. Detta är bara en kort paus från pausen. Det är något med orden denna sommaren. Hur de kan gå in under huden. Något med öppenheten. De spelar så stor roll, når mig. Jag ville säga något om det. Om andras ord. Om sommar. Jag ville säga att ni ska lyssna på Jenny Jägerfeld. Och jag vill säga att ni ska lyssna på Sara Stridsbergs program sen förra året, om ni inte gjort det redan. (Om ni gjort det kan ni lyssna en gång till, det håller för det).

Jag ville säga något om mina ord också. De som inte handlar om psykiatri, om åsikter, som inte är på det sättet. De finns också. Jag har med en novell i nästa nummer av tidskriften Avsikter. Det går att beställa den för 40kr genom att maila till avsikter@gmail.com

Och jag fick ett ryck och la ut en gammal diktsamling på nätet. Helt gratis är den. Kan förstå varför den inte blev publicerad, men bitar av den tycker jag är läsvärda. Och bitar är faktiskt bra. Fast den får finnas i sin helhet. Som den var, som den är. Det kändes bäst så. Vill du läsa finns den här.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.