Till dig som är liten och finns inuti. Du får finnas.

Publicerar en rad inlägg med texter skrivna för ett annat sammanhang, men som jag tycker kan få finnas med också här. De är riktade till små delar hos någon med DID.

Du får finnas.

Kanske känns det jättekonstigt när du läser det (eller om någon annan läser det för dig). Som att det blir helt krångligt att förstå att det kan vara så. Det är ok. Det får kännas svårt och krångligt. Men det är så ändå. Du får finnas.

Kanske är det ingen annan som tycker att du får finnas, kanske finns det andra delar inuti som blir arga på dig om du vill något, som säger att du är dålig, ska försvinna, inte störa. Kanske säger de att du inte ens finns. Kanske finns det stora människor utanför kroppen som också säger det. Att du inte finns.

Vi vet ju att de har fel. Du finns. Annars hade du inte kunnat läsa detta, tänka på dessa sakerna.

Det är lätt att tro på de andra delarna eller de som är stora utanför kroppen, att de vet hur det är. Speciellt om man är liten och rädd. Speciellt om de är stora och låter som att de vet. Kanske är det till och med läkare och såna som har en massa utbildning. Man kan ju tycka att de borde veta, att man kan lita på dem.

Men säger de att du inte finns så har de fel. Du finns ju.

Eftersom du finns, får du finnas.

Det är inte svårare än så. Fast jag vet, det är hur svårt som helst att fatta det. Men det krävs inte mer än så för att få finnas. Att man finns. Du finns. Därför får du finnas.

Man behöver inte vara i samma storlek som kroppen för att få finnas. Man behöver inte vara snäll, tyst, smart, vuxen, lugn. Det finns inga såna villkor. Vad man än är, hur man än är, så är det så. Om man finns, så får man finnas.

Du får finnas, och du får vara allt det du är. Är du liten så är det ok, för det är ju det du är. Är du rädd eller ledsen så får du vara det, för det är det du är. Är du glad och tänker på roliga saker du vill göra så får du finnas. Är du arg och tänker på det som varit dumt för dig så får du finnas.

Du får finnas. Det finns inget som ändrar på det. Du får finnas vad du än tänker, känner eller vill. Vem du än är, hur du än är.

Kanske finns det ingen som bryr sig om det du tänker eller känner. Kanske är det ingen som lyssnar på vad du vill eller inte vill. Det är sorgligt då, och jag tycker det är fel. Om man finns borde man få plats, det borde finnas någon som lyssnar och bryr sig om en och hjälper en när det är svårt.

Om det inte finns någon som bryr sig om en är det lätt att tro att man inte får finnas, eller att man inte ens finns. Men det är inte så, det är något man tror bara. Finns man, så får man finnas. Och man kan finnas även om ingen bryr sig om det. Man kan finnas till och med även om ingen vet om att man finns.

Bryr sig ingen om dig kan du testa att säga till någon del inuti som inte känns farlig att du finns. Att du behöver få plats, för att du finns. Eller om det finns någon snäll som är utanför kroppen så kan du testa att säga det till den.

Du kan testa att säga att du behöver att någon bryr sig om dig, för att du finns. Och för att du är liten och för att det är svårt att vara så ensam då.

Om någon säger att du inte finns, eller att du inte får finnas, kan du testa att säga att de har fel. Fast bara om du orkar. Det kan bli ganska bråkigt ibland, det är inte alltid man kan orka med att bråka.

Men du kan veta att de har fel. Du kan säga det till dig själv. Du finns. Och det räcker så. Eftersom du finns, så får du finnas.

Det är sant. Du får finnas.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.