Ta en promenad och ät en morot. (Tips vid psykisk ohälsa.)

Läste lite tips om vad man kan göra vid psykisk ohälsa för ett tag sen. Det var ju en fin tanke, att uppmärksamma det, vad som kan hjälpa.

Jag gillar inte begreppet psykisk ohälsa, jag kan lika gärna säga det meddetsamma. Jag förstår poängen med det när man tex handskas med statistik. Att dela in hur många som varit sjukskrivna för psykisk respektive somatisk ohälsa kan jag förstå poängen med. Men ungefär där tar det slut, min förståelse för det begreppet.

Det är för stort. För mycket. Och det som gör mig mest anti begreppet är att man tar in så mycket lindriga tillstånd i det. Att känna sig låg en dag, det kan väl vara psykisk ohälsa? Eller att ha en dålig period eller till och med en livskris? Allt som inte är ljus och lycka, det kan väl räknas till psykisk ohälsa? Jag kanske drar det lite för långt nu, men det finns något där, något som handlar om att sjukdomsförklara allt som inte är harmoni, och att göra lycka eller total avsaknad av friktion och smärta till det normala. Och allt som inte är så, det är psykisk ohälsa. Det kan diagnostiseras, behandlas, bör tas på allvar.

Jag tycker att man ska ta alla människors alla känslor och tillstånd på allvar, men all olycka och allt som gör ont är faktiskt inte onormalt, sjukt, eller ens ohälsosamt. Och det finns något djupt problematiskt med att blanda ihop saker, klumpa ihop dem till ett, göra avsaknad av harmoni till något med samma tyngd som kroniskt svåra och mycket handikappande tillstånd.

Det är det jag hör i begreppet psykisk ohälsa. Och att ens samla tips för vad man kan göra vid psykisk ohälsa?

Jag och en vän brukade sammanfatta alla käcka råd vi fick när vi var depressiva med att man skulle ta en promenad och äta en morot, så skulle allt bli bra. Det var inte precis så alla sa, men det sammanfattade det som handlade om att om man bara rörde sig och åt bra, så skulle det mesta lösa sig av sig själv.

Det finns ju en del allmänna råd som kan hjälpa en om man mår dåligt, eller kanske ännu mer om man vill förebygga så man minskar risken att bli sjuk. Att ta promenader och äta morötter är väl exempel på sånt. Tips för att undvika ohälsa. Men då ska vi väl inte vara knussliga och begränsa oss till bara den psykiska ohälsan? Promenader och morötter är nog rätt bra mot alla former av ohälsa? Och också ganska verkningslöst om det är svåra problem någon har, oavsett vilka de är.

Förutom några mycket allmänna råd som faktiskt är bra för de flesta i de flesta tillstånd (dock inte alla alltid) så förstår jag inte det som handlar om att tipsa om vad man kan göra vid psykisk ohälsa. Eftersom jag inte förstår ihopklumpningen. Inte hjälper samma saker vid mani, depression, livskris, ångest, hallucinationer, ADHD, asperger, arbetsrelaterad stress?

Skulle nån börja sprida tips om vad som hjälper vid fysisk ohälsa utan att definiera den, tror jag de flesta skulle bli skeptiska. Där ser man att det verkar märkligt att klumpa ihop tex förkylning, cancer, nageltrång och diabetes, och prata om vad man kan göra om man drabbats av ohälsa. Skulle någon försöka övertala oss om att samma saker faktiskt kan hjälpa vid all somatisk ohälsa tror jag risken är stor att det blir klassat som humbug.

Men vid psykisk ohälsa, då är det ändå lite fler som tycker att det är ok. Det där att klumpa ihop det, göra det till ett. Prata om vad man kan göra vid såna tillstånd.

Jag blir lite trött av allt sånt här som handlar om att inte ta olika psykiska problem på allvar, inte se tyngden och djupet som finns i dem, och hur svårt det kan vara att handskas med det. Trött av att såna problem så ofta förminskas, banaliseras, att vi som har problem skuldbeläggs för att vi inte bara kan ta oss i kragen.

Det räcker inte med att ta en promenad och äta en morot. Mår någon riktigt dåligt psykiskt är det enda vettiga att söka professionell hjälp. Vilken hjälp som kan vara till hjälp beror på vad det är för problem och vad som fungerar för just den personen. Det kan vara en lång väg, bara det att fatta vilken hjälp som funkar.

Jag tror det finns en del att vinna på att lära sig att se skillnad på helt vanlig och normal psykisk smärta, och vad som är tecken på att något kan vara större än så. Jag tror det finns något att vinna på att dela in det, istället för att klumpa ihop det. Om vi får lättare att se vem som faktiskt har allvarliga problem, kanske vi skulle ha lättare att förstå när det är professionell hjälp som är det rätta valet. Och lättare att förstå att det är vår roll, att hjälpa någon att söka hjälp, istället för att prata om morötterna, promenaderna, det varma teet, den trygga musiken, eller vad det nu är vi tror kan lösa det mesta, eftersom det brukar hjälpa oss om vi är ledsna eller har det lite svårt.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt.