8 maj 2012

Förtydligande.
(Makt är makt även om man inte låtsas om den).

Jag tror på en vård där en människa som är behandlare möter en människa som är patient. Jag tror på öppenhet, rak kommunikation och att samarbeta. (Jag tror att systemet som det är nu försvårar att ge utrymme för det mänskliga både hos behandlare och patienter).

Jag tror inte att man kan mötas som jämlikar. Jag tror inte heller att det är önskvärt. När en behandlare och en patient möts är det en som är behövande, lämnar ut sig och får hjälp (i bästa fall) och en som inte lämnar ut något om sig själv, men har utbildning och professionalitet som gör att den hjälpsökande kan få hjälp. Det är en ytterst ojämlik situation. Och den kommer förbli det, det är som det ska. Jag önskar att behandlare ska se att också jag är en människa. Att vi inte är så olika, egentligen. Men i situationen där vi möts har vi olika roller. Där är vi ojämlika, även om vi båda är människor.

Att låtsas att ojämlikheten inte finns där, att vifta bort att maktförhållandena är på ett vis där den ena har massor av makt och den andra nästan ingen, som om det var utan betydelse, gör inte att maktförhållandena ändras, gör inte att det slutar påverka i mötet. Ojämlikheten är ett av de grundläggande villkoren för vård. Att behandlare har makt ingår i konceptet. Det viktiga är inte att försöka låtsas som att det inte är så. Det är så. Därför är det bättre att låtsas om att det är som det är, än att gå in i konstiga spel där verkligheten ska döljas. (Jag tror på rak kommunikation).

Makten som är i obalans finns där och kommer alltid att finnas där. Det betyder inte att det självklart måste finnas ett maktmissbruk, att man med nödvändighet måste reducera patienter till problembärare, omyndigförklara dem, eller använda makten på ett sätt som gör illa. Det finns olika sätt att använda makt, och jag tror att vad man gör med makten är det viktiga. Nu när den ändå finns där. Att missbruka den är ett dåligt sätt att handskas med den. Att låtsas som om den inte finns där är ett konstigt sätt att använda den.

Det går att använda makten och ojämlikheten till något som faktiskt är positivt. Det går att ta sin auktoritet och visa att den är något som betyder att en patient kan vara trygg i att bli behandlad bra, få hjälp, att någon vet om vilka möjligheter och lösningar som finns, hur man kan nå dit. Ska man använda ojämlikheten som finns inbyggd i relationen mellan behandlare och patient på ett ok sätt måste behandlaren vara beredd att ta det ansvar som följer med makten. Att inte låtsas om att makten finns, kan vara det enklaste sättet att inte ta på sig det ansvar man faktiskt har. Men makten finns. Och ansvaret. Det behöver inte vara något negativt.



Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar