[Julspecial] Kreativitet och läkande.

Jag vet att det är många som tycker att julen är hemsk, ensam, plågsam. Att den kan vara förknippad både med det ena och det andra, och att det inte behöver vara de glittrande ögon och den förväntan som barn kan ha. Man kanske aldrig hade det som barn, och aldrig hittat det senare. Eller så har man tappat det på vägen.

Julen blir ju lätt sådär, som att allt är förstorat. Det som känns hemskt kan kännas hemskare under julen, är man ensam kan ens värld sällan kännas så öde som vid denna tiden, och har man det idylliskt och lyckligt så kan väl det också maxas känslomässigt just nu.

I vilket fall är julen rätt svår, det behöver inte vara att den är traumatisk och alltigenom hemsk, det kan räcka med det där att saker förstoras, så de sprickor, konflikter, olikheter, lojalitetskonflikter och annat som finns i ens familj kan blossa upp och göra det till en jobbig tid. Eller så kan det bara vara att man inte känner att man räcker till, att pengarna inte räcker, att man inte orkar fixa så det blir som det alltid varit, att man blir rädd för att göra någon besviken. Sånt. Det är så stora krav.

Ja. Det kan vara en svår tid. Kanske mest för att det finns så mycket förväntningar om hur saker ska vara, vad man ska vilja, hur det ska bli. Det kan ju knäcka den bäste.

(Och ja, jag vet att alla inte firar, att alla inte kommer från ett sammanhang där julen ingår eller är viktig. Jag förstår att det inte behöver vara en så stor sak då, allt detta som handlar om julen i detta samhället, om man kan stå bredvid det av såna skäl.)

För mig är julen lite allt möjligt. Förknippad med tindrande ögon och ledsen ensamhet. Pyssel och bakning och dofter som jag saknat hela året, och en känsla av att mitt sätt att fira aldrig riktigt duger i nån annans ögon. Bland annat.

För mig är något av det som är mest positivt och förknippat med advent och jul sånt som handlar om kreativitet. Och jag har velat skriva om kreativitet och läkande ett tag. Har velat göra det på lite olika sätt och inte riktigt vetat var det kan höra hemma. Men nu kände jag att jag kanske ändå kan skriva det så det kan höra hemma här, på denna bloggen.

Så det blir en sån serie, denna veckan. Om kreativitet. Och nog om ensamhet också, och kanske om julen, men ändå inte mest om den, även om det nu är en julspecial-serie.

Vill säga redan nu, innan någon av de "riktiga" texterna publicerats, att jag inte tror på enkla lösningar, eller att människor är så lika att det går att hjälpa alla med samma saker. Så.. ve dig om du ens tänker tanken att använda några av dessa texterna på ett sätt som slutar tex med att du förklarar för en patient att hen kan gå hem och vika pappersstjärnor, så kommer allt kännas bättre.

Det är inte så enkelt, det som handlar om kreativitet. På samma sätt som det kan vara med läkande kan det viktigaste man kan göra vara att hjälpa någon att hitta sin egen, och sina vägar för att nå den. Allt annat riskerar att bli fel, kanske göra illa fast det var snällt menat.

I vilket fall så börjar de riktiga texterna på temat imorgon, men jag kan bjuda på lite julrelaterat bonusmaterial redan nu.

Här och här hittar du två av mina favoritgodisrecept. Att pyssla ihop lite godis kan funka för att höja julkänslan om du vill det. Och det kan funka för att vara snäll mot dig själv, om det är jobbigt med jultid och du behöver det, att någon är snäll mot dig.

Det första receptet är det enklaste, även om du inte brukar göra godis så kan du fixa att göra dem. Och jag tycker man kan strunta i att spritsa, för det är faktiskt lättare att bara klicka ner det i formar, och egentligen spelar det ju ingen roll. Vill man att de ska vara fina finns det massor av olika slags strössel man kan hälla på istället, inte alls lika jobbigt som spritsande.

(Bilden är lånad från maryscraftcellar.com)