Saker jag önskar att psykiatrin lärde ut. Del 6. Det är inte ok att gå över dina gränser.

Vad jag önskar att man lärde ut: Du är en människa, och det ger dig rätt till personlig integritet. Dina gränser borde respekteras, och borde alltid ha blivit respekterade.


Exempel på saker som förmedlar motsatsen:

• Behandlare som pratar med andra behandlare om saker patienten sagt och som inte är relevanta för behandlingen att andra att tar del av.
• Behandlare som läser journaler eller på annat sätt tar del av sekretessbelagd information de inte har rätt att ta del av.
• Att ha ett system där det är lätt att ta del av sekretessbelagd information man inte har rätt till, och där det väldigt sällan blir någon påföljd för den som gjort det.
• Behandlare som går över ens gränser på ett sätt som inte är ok, genom att tex håna en patient, eller påtvinga hen något hen uttryckligen bett att få slippa, tex fysisk kontakt (kan räcka att tvinga någon att ta i hand som sagt att hen inte vill) eller att alltid få sitta i en särskild stol, ha nära till dörren eller liknande.
• Behandlare som går över gränser genom att utsätta patienter för sexuella övergrepp, våld eller andra saker som är olagliga.
• Tvångsåtgärder.
• Att inte följa de regler som finns kring tvångsåtgärder.
• När andra behandlare tysta ser på när någon behandlare inte beter sig ok mot en patient, eller viftar bort allvaret om en patient beter sig gränslöst mot andra patienter.
• Att bli visiterad.
• Att få sina saker genomrotade.
• Att inom slutenvården inte ha något eget utrymme där det går att få vara avskild från andra.
• Behandlare som tycker att de har rätt att få reda på allt man känner, tänker, upplever och varit med om, och försöker få det de anser sig ha rätt till genom att tex använda utpressande metoder, manipulering eller liknande.
• Personal som inte knackar innan de går in i ens rum inom slutenvården.
• Att inte reagera normalt på andras gränsöverskridande. Tex har jag varit med om att en anhörig utan tillåtelse läst min dagbok, och sen berättat om det hen läst för behandlare, utan att någon gav sken av att det var något konstigt. Ett annat exempel är en vän som var i en destruktiv relation. Partnern hade tagit sig in i hens dator (utan tillåtelse och med lösenord hen inte fått) och in i hens mailklient (utan tillåtelse och med lösenord hen inte fått) och där läst mail och chattkonversationer. I parterapi tog hen upp det hen läst där, och terapeuten betedde sig som att det var helt normalt att bryta sig in i någons dator, och brydde sig bara om de frågor kring relationen det hen läst gav upphov till.
• Att inte lyssna på berättelser om övergrepp och liknande, eller att inte tillskriva de berättelserna någon betydelse.
  
  
  

Exempel på vad man kan göra:

• Respektera sekretessen och bete dig korrekt.
• Ha inte samtal med patienter, som innehåller sekretessbelagd information, i dagrum, väntrum, eller någon annanstans där andra kan höra.
• Prata aldrig skit om patienter, och berätta bara positiva saker som patienten delat med dig (och som inte är relevanta för behandlingen) för andra behandlare, om du först fått patientens godkännande att göra det.
• Ha system där det är möjligt att följa de regler för sekretess och skyddande av personlig integritet som finns.
• Ha påföljder för dem som bryter mot reglerna.
• Säg ifrån om någon inte beter sig korrekt mot en patient, så patienten kan veta att åtminstone någon tycker att man ska bete sig korrekt mot hen.
• Ge patienter möjlighet att prata om upplevelser av tvångsvård, tvångsåtgärder och sånt de upplevt som svårt med att vårdas inom psykiatrin.
• Förklara för patienter varför man inte kan respektera integriteten helt och hållet inom slutenvården, och varför det ändå är försvarbart att ha en sån vårdform. Både när någon vårdas, och i efterhand om hen behöver prata om hur det påverkade hen.
• Var medveten om att vissa delar av slutenvården är integritetskränkande och gränsöverskridande, och att det att det är försvarbart och nödvändigt i vissa fall inte upphäver att det är integritetskränkande och gränsöverskridande, och att patienten kan påverkas negativt av just det.
• Om det inte finns möjlighet till enskilda rum inom slutenvården: sätt upp draperi mellan sängarna. Det verkar vara självklart inom somatiken att åtminstone få den avskildheten. Ingen av de avdelningar där jag vårdats har haft det.
• Inom slutenvården: låt patienter ha ett skåp de kan låsa där de kan ha sina saker, och som de själva har nyckel till. Självklart ska personalen också ha nyckel dit, och kunna kolla igenom skåpet vid behov, men åtminstone för mig har det spelat stor roll när det funnits ett utrymme för mina saker där vem som helst inte bara kan öppna och titta (dvs inte andra patienter eller andra som kan finnas på avdelningen tex städare, anhöriga och liknande).
• Har inte patienter egna rum: försök erbjuda något annat utrymme där det finns chans för patienter att vara ensamma.
• Kom ihåg att du som behandlare inte har rätt till något en patient bär på. Att dela saker med dig ska helst bygga på att hen har förtroende nog för det. Ofta finns det inte tid eller utrymme nog för att bygga upp ett förtroende, men istället för att syssla med utpressning, manipulationer och liknande kan man försöka presentera situationen och vara ärlig med hur det är. Är det nödvändigt för dig att få veta patientens symptom för att kunna bedöma tex vårdbehov kanske hen kan förstå det och tänka sig att berätta det för dig, även om hen egentligen inte har något förtroende. Hen söker ju något hos dig, och om ni kommunicerar kanske ni kan hjälpas åt att nå en ok nivå av information. Om du hotar, manipulerar eller använder härskartekniker riskerar du faktiskt att få mindre information. Du riskerar också att skapa ett spel som patienten tvingas spela med i, och att du försvårar för senare kontakter med vården, och försvårar för patienten att kunna känna förtroende för några behandlare alls. 
• Om någon betett sig gränsöverskridande mot en patient, låt hen veta att du inte tycker att det är ok.
• Om någon berättar om övergrepp eller hur hen varit utsatt för något, ta det på allvar. Kanske har du inte möjlighet att hjälpa hen med de skador hen fått av det. Men du kan bekräfta att det inte var ok, bekräfta att du förstår att det gjort hen illa, och om det är möjligt kan du erbjuda dig att hjälpa hen att hitta någon som kan hjälpa hen med det.
• Knacka innan du går in i en patients rum. Vänta helst med att öppna dörren tills hen säger att det är ok. (Handlar det om en patient där man har extra observation gäller det såklart inte, men informera då patienten om varför ni gör så).
• Testa att säga "Hur var det för dig att vårdas inom slutenvården?"
• Testa att säga "Är det här ok för dig?"
• Testa att säga "Jag förstår om du upplever detta som jobbigt, men jag måste tyvärr göra det ändå."
• Testa att säga "Nu tycker jag att du gick över en gräns. Bara för att du är läkare får du inte bete dig hur som helst."

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.