Det är intressant faktiskt att se vad som händer när man ofrivilligt blir utan. Jag har inte haft nät på mobilen heller, bara haft tillgång till det på biblioteket och ibland hos någon vän. Intressant att se vad man saknar (allt socialt liv, allas tankar att ta del av, all kommunikation). Och också vad man gör istället.
Har ägnat en del tid åt att packa upp flyttkartonger och gå vilse i den nya staden. Att titta på fiskmåsarna och lyssna på radio. Förutom det har jag läst mycket, och tänkt mycket. Det har funnits väldigt mycket plats för att tänka, att låta saker ta form, hitta konturer, att fånga dem.
Så jag har skrivit en del blogginlägg. Fler än på väldigt länge. Kom fram till att det är en dålig idé att publicera dem meddetsamma allihop, om jag nu vill att ni ska palla läsa dem. Så jag bestämde att ni får ett idag. Och sen lägger jag in dem så det kommer ett nytt inlägg varje söndag klockan 19. Så vet ni det, det blir regelbundet och bra (och ni kan längta efter dem om ni har tillräckligt tråkiga liv för det), och bloggen behöver inte tystna sådär alldeles som den har en tendens att göra när mitt huvud blir fullt av annat, eller för trött för att lyckas hitta några ord alls.
Förutom det tänkte jag bjuda på lite boktips. Allt är inte nyläst, men.. ändå. Det är tema förövare av sexuella övergrepp. Några romaner först, längre ner i listan kommer facklitteratur. Har du några tips på området får du gärna skriva en kommentar eller skicka ett mail (regnlund snabel-a gmail punkt com). Har snöat in lite på det nu.
**
Samtal med djävulen
av Inger Edelfeldt
Spoilervarning.
Två män möts av en händelse. Paul och Asger. Asger är bög, nykter alkoholist och har försökt ta hand om sina inre sår. Paul är kvar i den kristna församling där de båda växte upp. De bestämmer sig för att ses, och träffas hemma hos Asger några dagar.
Paul bär på något, behöver prata om något. Lite i taget kommer det fram. Hans dotter har tagit livet av sig. Det fanns ett brev där hon anklagade honom för att ha utsatt henne för övergrepp. Nåt sånt skulle han ju aldrig göra. Eller... har han gjort det? Lurade djävulen honom genom att få henne att locka honom till sig? Eller gjorde han det av egen kraft? Är det han som är djävulsk?
Vad händer med en människa som för första gången lyfter på locket och vågar närma sig vad det är han gjort? Vad händer om man tar in den ondska man själv utfört, känner smärtan i den, och vet att man skadat någon så illa att hon inte längre orkade leva?
Jag har saknat böcker med detta perspektivet.
***
I havet finns så många stora fiskar
av Sara Lövestam
Boken handlar om en pojke. Han vet inte riktigt hur man pratar, för det blir så svårt av alla saker man inte får säga. Att mamman dricker, att styvpappan gör honom illa. Och förövaren. Han verkar snäll först. Om pojken säger något kanske soctanterna kommer och tar honom från sin mamma. Han vill inte det. Absolut inte.
Sara Lövestam är bra på att skildra personerna och fläta ihop deras berättelser. Pojken, mamman, förövaren, praon. Och personen bakom gardinen. Som aldrig går ut, men som minns nån som dog, kanske av de övergrepp hon blivit utsatt för. Samtidigt får Lövestam med så mycket annat. Hur man hellre värjer sig än agerar när det verkar som om något är fel. Att en pedofil förväntas vara ett monster, inte en trevlig människa. Hur pedofilernas retorik kan se ut, och vad som egentligen är olagligt. Och såklart hur ensam man kan bli som barn.
Jag upplevde boken bitvis som väldigt triggande.
***
Den där lilla stunden av närhet
Av Bengt Ohlsson
Det här är en roman där författaren försöker sätta sig in i hur en förövare tänker och fungerar, och det är det boken skildrar. Huvudpersonen är en serievåldtäktsman. I början av boken begår han våldtäkter, sen åker han fast och är på rättspsyk. Han får en son, blir så småningom utskriven och reser runt och föreläser i skolor om hur våldtäktsmän kan fungera.
Jag vet inte om det är såhär serievåldtäktsmän fungerar, och kanske finns det inget svar på det, det kan väl vara olika från fall till fall. I vilket fall tycker jag att det är ett trovärdigt försök att leva sig in i hur det kan vara, det skulle kunna vara såhär. Som roman funkar den.
Jag blir rätt arg när jag läser, arg för att huvudpersonen är så självcentrerad. Han önskar sig förståelse och empati kring varför det blivit såhär, men själv har han ingen inlevelseförmåga i förhållande till offren och hur det kan bli för dem. Han ser inte ens att de är offer, ser bara det som att det är honom det är synd om egentligen, inte dem.
Boken kan självklart vara jobbig att läsa med tanke på ämnet och att förövaren är i fokus, så läs inte den om du är skör eller lättriggad.
***
Trasdocka
Av Yvonne Domeij
Boken är skriven i tre olika delar. I den första är det den vuxna Yvonne som skriver om hur illa hon farit av de övergrepp hon blev utsatt för av en läkare på barnavårdsnämnden. I andra delen är det flickans röst, det är berättat utifrån hur det var då, hur hennes tankar och liv såg ut. Och tredje delen är en gestaltning av hur hon tänker sig att förövaren kan ha resonerat, hur han möjliggjort övergreppen, och berättigat dem för sig själv. Sett dem delvis som en slags terapi, delvis som en ömsesidig kärlekshistoria.
Jag vet inte hur trovärdig gestaltningen av förövarens inre värld är, kanske var hans resonemang som de framstår här, kanske var de helt annorlunda. Det är ju inte hans ord. Och jag tror att det är precis det som är poängen med den delen av boken. Att ett offer tar sig rätten att definiera förövarens verklighet, tankevärld, så som förövare och samhälle brukar ta sig rätten att definiera offren på alla möjliga sätt. Här är det offret som tar makten i sina händer, den makt som ord kan vara.
Hela boken är skriven på ett känslomässigt sätt, vilket emellanåt kan kännas lite slitsamt att läsa, och jag upplevde förövar-delen som mycket triggande.
*****************************
De mest hatade
om pedofiler och andra sexualbrottslingar
Av Börje Svensson
Denna boken handlar om förövare. Vem de är, hur de framställs och uppfattas. Hur olika orsakerna till brotten kan vara, och hur man kan behandla de människor som begått dem. Och varför det är så lätt att se på just sexualbrottslingar som monster. Boken har ambitionen att förmedla en mer nyanserad bild av förövare, och också varför det är viktigt att nyansera bilden. Hur det är något som hjälper de anhöriga, men också hur det påverkar chanserna att hjälpa någon. Boken har hela tiden offrens perspektiv nära, berättelser om hur det blivit för människor som utsatts varvas med dem om förövare. Fokus är att alla tjänar på om förövare får hjälp. Om färre återfaller i brott kommer antalet framtida offer sjunka.
Det är en bok med en hel del fakta, men den är rätt lättläst, språket är inte akademiskt eller torrt, och författaren använder berättelser om olika personer för att gestalta det han skriver om.
***
Att förstå det sexualiserade våldet – olika förklaringsmodeller
Kapitel i boken Sexologi, red. P.O. Lundberg och Lotta Löfgren-Mårtenson
Av Sven-Axel Månsson
Detta är en text som tar upp olika modeller som förklarar sexualiserat våld. Författaren försöker lyfta fram olika perspektiv, och även om kapitlet bara är några sidor långt lyckas han nyansera och lyfta fram både styrkor och kritik som gäller de olika förklaringsmodellerna. De modeller han går in på handlar både om gruppnivå och individnivå. På gruppnivån tar han upp faktorer som makt och kön, att man kan se sexualiserat våld som ett kulturproblem, och som ett uttryck för hotet mot den patriarkala makten. På individnivån handlar det också om makt och vanmakt, men då utifrån avvikande personlighetsdrag eller perversion.
Månsson sammanfattar det hela med att sexuella övergrepp är meningsbärande på flera nivåer, att den typen av handlingar har både en individuell och en samhällelig dimension, och att det finns risk att man förenklar alltför mycket om man förstår sexuella våldshandlingar utifrån en enda typ av förklaring.
***
Sexualbrottsförövare – brottsåterfall och psykiatriska överväganden
Kapitel i boken Sexologi, red. P.O. Lundberg och Lotta Löfgren-Mårtenson
Av Niklas Långström
Detta är en rejält torr text, men den är faktaspäckad och värd att läsa (om man orkar med språket). Författaren lyfter fram olika riskfaktorer som finns för att någon ska begå sexuella övergrepp. Han inleder med att problematisera kring samtidig förekomst och orsakssamband, och anser att man för ofta ser något som orsak till en viss handling, medan det egentligen inte behöver vara så, och han lyfter fram hur komplicerat det är att förstå vad det egentligen är som orsakar vissa beteenden. Han tar också upp hur förklaringsmodeller av den här typen varierar över tid. Sen går han in på de riskfaktorer som finns, och som kan delas upp i biologiska faktorer, sammanhangsfaktorer och neuropsykologiska faktorer. Han ägnar en stor del av texten åt olika psykiska störningar, och reder ut vilka av dem som kan anses vara riskfaktor för denna typen av brott, och av vilka orsaker. Han går kort in på skillnaden mellan förövare av våldtäkt och förövare av sexuella övergrepp mot barn, och avslutar med att resonera kring riskbedömning vad gäller återfall i brott.
***
Från barndom till brott
Av Inga Tidefors Andersson
Det här är en doktorsavhandling, och den är väl som avhandlingar brukar vara. Första delen är teori, intressant men lite torr. Nästa del är ett avsnitt om metod, som är rätt torrt och tråkigt att läsa. Sen kommer intervjudelen med citat från de olika personerna som intervjuats. Den delen och diskussionen som kommer efter det är väldigt intressanta. Den här avhandlingen handlar om förövarpsykologi, och de förövare som är med är alla dömda för att ha utsatt barn för sexuella övergrepp. De flesta har utsatt någon de haft en nära relation till, men även några andra fall finns. Bara en av de 20 männen (det är inga kvinnor med) säger sig vara oskyldig, men har alltså blivit dömd.
Det är intressant att få läsa vad de sagt, hur de själva formulerar sig om det som hänt, och vilken förståelse de har av det. Det är också väldigt intressant att läsa Tidefors Anderssons reflektioner och teoretiseringar på området. Jag tycker absolut den är läsvärd, men särskilt lättläst är den inte.
***
”Det känns som jag inte har haft nåt riktigt liv än”
Fyrtiofem tonårspojkar som har begått sexuella övergrepp
Forskningsrapport nr 1 2010, FOU
Av Inga Tidefors
Detta är en akademisk och inte helt lättläst text. Författaren går kort igenom kunskapsläget på området, tanken med projektet, och vilka metoder hon valt att använda. Sen analyseras pojkarnas bakgrund, och svar de gett på olika tester. Efter det kommer fem kapitel där pojkarnas egna berättelser står i centrum, med citat och reflektioner utifrån de intervjuer som gjorts. Varje kapitel har ett tema; hur de var som barn, hur de handskades med saker när de var barn, hur de var som tonåringar, hur de ser på sig i förhållande till övergreppen, och hur de ser på framtiden. Efter det finns en avslutande diskussion.
Deltagarna i studien är mellan 13 och 22 år gamla, de äldre hade dock begått övergreppen innan de fyllt 18. Tidefors delar in dem i tre kategorier; de som begått övergrepp mot syskon och/eller yngre barn, de som begått övergrepp mot jämnåriga eller äldre, och de som begått övergrepp mot både syskon/yngre barn och jämnåriga/äldre. Utifrån den indelningen försöker hon hitta skillnader och likheter mellan de olika grupperna, och hon försöker undersöka orsaker och riskfaktorer kring varför övergreppen begåtts.
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar