2 juni 2014

Vad är en blogg, hur unika är mina idéer, och var kommer egentligen alla orden ifrån?

Fick höra att delar av förra inlägget var plockade och nästan ordagrant översatta från några amerikanska bloggar. Ska klistra in länkar till de inlägg hos dem det syftades på här, när jag får reda på vilka det var.

Oavsett vilka bloggar det rör sig om så var det inte så. Jag läser mycket sällan amerikanska bloggar, av den enkla anledningen att jag blir trött i huvudet av att läsa texter på engelska och därför föredrar nordiska bloggar. Jag har inte medvetet citerat, översatt eller refererat någon annans text i detta fallet, och jag brukar vara väldigt noga med att ange källor, säga var jag plockat upp saker och länka till de aktuella texterna när det är möjligt. Helt enkelt för att jag tycker att det är det korrekta sättet att förhålla mig till andas texter om jag använder mig av dem på något sätt. Det är så jag tänker mig att man visar andra respekt i detta som handlar om text. (Det är också så jag önskar att andra ska göra om de använder mina texter. Citera, referera, dela, ta avstamp i nåt jag skrivit när du diskuterar. Men var snäll att ange mig som källa för mina ord då, och släng helst in en länk till bloggen också.)

Jag startade denna bloggen för att jag hade tankar jag ville formulera, som tog avstamp i mina upplevelser, och som handlade om strukturer, metoder och teorier. Hur de kan bli i praktiken. Hur de kan se ut från mitt håll. Jag kände att det fanns en brist där. Att det fanns en tydlig uppdelning om vem som var insläppt i att diskutera strukturer och teorier, och att patienter överlag inte är insläppta där. Jag tänkte mig att det jag hade att säga därför kunde spela roll, att bloggen kunde fylla en funktion, ha betydelse.

Däremot har jag ingen tro på att allt jag tänker är helt unikt. Faktiskt skulle tanken med bloggen falla lite om jag utgick från att mitt var unikt. Även om jag skriver utifrån mig och saker jag varit med om, är det med tanken att det finns många som varit med om liknande saker, att strukturerna är reella och drabbar människor. Kanske inte alltid på samma sätt som de drabbat mig, men att det är exempel på något som är del av något större. Och att det är rimligt att tro att mina upplevelser då inte är så unika.

Jag försöker ha mitt eget språk, jag försöker tänka på mitt eget sätt. Men varken språk eller idéer uppstår i ett vakuum. Det är inte så det fungerar, tänkandet, skrivandet. Jag lever i denna tiden, formas av den. Alla de böcker och andra texter jag läst har jag på ett eller annat sätt med mig i mitt språk. Samtal jag haft, saker jag upplevt, hört om, sett på tv, mött på andra sätt, vävs in i mitt sätt att tänka. Det är liksom så det funkar.

Det jag tog upp i förra inlägget var ganska allmängiltiga saker. Det jag ville ta upp var främst dessa sakerna:
  • Jag kan inte styra var mina texter delas, hur de sprids och används. Det är så nätet fungerar, det har jag vetat hela tiden.
  • Ibland sprids mina texter i sammanhang och med syften som inte är mina.
  • Jag upplever det som att debatt om psykiatrin ofta hamnar i ett vi och dom-tänk, både från behandlar- och från patientperspektiv.
  • Min idé är att detta indelandet i vi och dom i grunden är av ondo, och min önskan är att försöka bidra till att upphäva det, inte förstärka det.

Inget av detta är särskilt unikt för mig, inte heller för psykiatridebatten. Att nätet fungerar som det gör, är något alla som är aktiva på nätet borde vara medvetna om, men som man kanske inte alltid tänker så mycket på när man läser en viss text i ett sammanhang. Det är lätt hänt att tro att författaren till texten har något med sammanhanget att göra, även om hen inte deltagit i det.

Vad gäller vi och dom-indelandet verkar det tyvärr vara något djupt allmänmänskligt, att vilja sortera in, skapa en grupp som man tillhör, och en annan grupp som man polariserar mot. Att detta skapar problem är det inte bara jag som kommit på, därför är också önskan om att upphäva vi och dom-andet något man kan hitta på väldigt många ställen och i olika sammanhang.

Mina huvudsakliga referenser och inspirationskällor i detta som på olika sätt handlar om vi och dom är inte några amerikanska bloggar. Den största är Desmond Tutu, som jag tidigare har både citerat, angett som källa och länkat till den aktuella boken i ett inlägg som var på vi och dom-temat: Vems mänsklighet är det du skadar när du väljer att avhumanisera mig?

Förutom honom, och de andra som ingick i tänkandet som gjorde det möjligt med en sannings- och försoningskommission i Sydafrika efter att apartheid föll, så är min främsta källa något vagt sociologiskt. Jag skulle tro att den egentliga källan till tankarna är Foucault, men eftersom jag fortfarande inte kommit längre än något tiotals sidor in i en enda av hans böcker, känns det lite tveksamt att ange honom som källa. När det funnits någon att faktiskt hänvisa till har jag gjort det, tex i ett annat inlägg på vi och dom-temat; Hur blev det såhär? (Och hur ska vi göra för att det ska sluta vara såhär?), där jag refererar till en särskild bok av Mikael Eivergård, som utgår från Foucaults tankar.

En lite mer närliggande förebild som kanske inte hjälpt mig att formulera tankarna om strukturerna, men väl varit någon som hjälpt mig att hitta skärpan i och ord för hur vi och dom-synen kan ta sig uttryck i psykiatrin är Arnhild Lauveng, henne tar jag upp i det här inlägget (också det på vi och dom-tema): Du är något annat än jag, inte riktigt en människa.

Det finns väl ett återkommande problem i detta med hur stor skyldighet man har att redovisa var man hämtat sina tankar, och när och i vilken utsträckning det är rimligt att göra det. Detta är trots allt en blogg, inte en doktorsavhandling eller ens akademiska artiklar. Bloggformatet är i sig problematiskt för att det både är en helhet och att varje text blir sin egen. Jag vet att jag angett mina huvudsakliga tankemässiga källor i bloggen, de är ju nämnda i de blogginlägg jag tagit upp nu. Borde jag då göra det varje gång jag närmar mig en tanke som har med något på det området att göra, för att varje text är sin egen, inte bara en del av bloggens helhet? Hur mycket ska man redovisa om var man hämtat sina idéer, när det är mer diffust och inte handlar om en viss bok, eller ens en viss person? Mycket i mitt sätt att tänka tar avstamp i kristen litteratur, vilket jag medvetet väljer bort att nämna för det mesta, eftersom jag inte vill nischa denna bloggen som en kristen psykiatriblogg, och inte vill skrämma bort människor som har en annan tro. Men självklart påverkar det mitt tänkande, mina idéer, kanske också hur jag formulerar mig. Kanske är det fel att inte redovisa tydligare, öppnare, oftare?

Jag vet inte. Jag grubblar rätt mycket på dessa frågorna. Och är väldigt medveten om att mina idéer inte uppstått av sig själv, utan i ett sammanhang. Jag är också medveten om att det finns många källor och referenspersoner som jag inte är medveten om, men som är en del av den väv som mitt tänkande vilar i. Det är ju så det är, så det funkar.

Det finns mycket i det jag tänker som inte alls är unikt, och det är jag också medveten om. Och även om jag försöker formulera mig på mitt eget sätt, så är det begränsat hur många sätt det är möjligt att säga ungefär samma sak. Jag är väldigt ledsen om det jag skriver uppfattas som plagiat eller textstölder. Jag respekterar både andras och mina egna texter för mycket för att syssla med sånt. Men ibland kan det ju bli så ändå, att man säger samma sak på ungefär samma sätt.

Jag vet inte om det spelar någon roll att jag skriver detta, att jag hävdar att jag inte sysslar med sånt. Är det något av det du läser här som du upplever som att jag stulit det från dig eller från någon annan, är jag tacksam om du hör av dig till mig, så lovar jag att publicera en länk. Det spelar ingen roll om det är en text som jag läst och haft med mig någonstans i bakhuvudet utan att tänka på det, eller om det är en text jag aldrig läst. Jag lovar att ta med den här.

Som avslutning: en text till från bloggen på vi och dom-temat: Försoning. (Jag önskar att vi kunde mötas nu).



Edit 28 juli: Har fortfarande inte fått några adresser till de blogginlägg jag skulle ha plagierat. Så jag antar att anklagelsen inte var så allvarlig ändå. Att texter och bilder stjäls på nätet är verkligen ett stort problem. Att folk är snabba på att döma är nog ett lika stort problem. Det kanske gick lite snabbt i dömandet här, annars vet jag inte varför jag aldrig fick reda på vem det var jag sades plagiera.



Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt.

2 kommentarer:

  1. Vi och dom (ingroup/outgroup) får nog anses som så allmänt tankegods att man knappt behöver referera det ens i en vetenskaplig artikel. Uppskattar verkligen dina genomtänkta och välformulerade inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Ja, tänker också att det måste vara så, att en del saker är så allmänna att det är svårt att ens veta vem man skulle referera till, även om man nu ville och tyckte det var nödvändigt.

      Radera

Inlägg utvalda av slumpen