8 juni 2014

Vad är EP och ANP?

I teorin om strukturell dissociation ser man det som att dissociativa problem handlar om att ha en personlighet som splittrats i flera olika delar. Teorin är byggd utifrån tanken att det kan vara övermäktigt för människor att utsättas för svåra saker, och att det därför kan bli omöjligt att integrera dessa händelser och bära dem med sig. Samtidigt är det omöjligt att glömma dem. För att klara av både att ha med sig det man varit med om och att handskas med sitt vardagliga liv, uppstår en splittring av personligheten som gör det möjligt att klara båda sakerna, genom att det finns olika delar som tar hand om olika saker.

Man ser det som att det finns två olika sorters delar av personligheten, EP och ANP.

EP står för the Emotional Part of the personality, dvs en emotionell del av personligheten.

ANP står för the Apparently Normal Part of the personality, alltså en till synes normal del av personligheten.



Olika handlingssystem

Människor har olika handlingssystem. Om man sammanfattar det väldigt kort kan man säga att det finns ett system som handlar om det vardagliga livet, och ett annat system som är helt inställt på försvar.

Systemet som handlar om vardagligt liv innefattar också det som rör släktets fortlevnad, och sånt som kan räknas dit är tex det som handlar om anknytning, omvårdnad, sexualitet, sällskaplighet, utforskande och lek.

Försvarssystemet finns för att skydda mot akuta hot, och i detta system ingår det som handlar om att vara på sin vakt, kämpa, fly eller (om inga andra alternativ är möjliga) spela död.

Människor som inte traumatiserats har dessa system nära till hands, och de olika systemen aktiveras i olika situationer, utan att personen upplever det som svårt att ta in eller integrera olika upplevelser, oavsett vilket system som varit aktivt.



Splittring mellan EP och ANP

När försvarssystemet är aktiverat prioriteras det vardagliga systemet ner. Bara ett av de två systemen kan vara aktivt. Så blir det för att personen i första hand ska handskas med det som upplevs som hot, och det är något som sker automatiskt. Det är en funktion som är rätt smart och som förmodligen hjälpt mänskligheten att överleva, men som gör det svårare för den som blivit traumatiserad.

En EP skapas i en hotfull situation som blivit övermäktig. Man kan tänka sig det som att det bildas en spricka mellan det hotfulla och det vardagliga, och att EP:n finns kvar i situationen där försvarssystemet var aktiverat. En EP är därför inställd på försvar, avvärjande av hot och överlevnad.

En EP befinner sig i starka övermäktiga känslor, och även om situationen som var upphov till dem är över rent konkret, så har den inte kunnat förvandlas till ett minne i vanlig mening, utan är något ständigt pågående för EP:n. En EP har inte möjlighet att lägga en händelse bakom sig, för de förmågor som krävs för att göra det, har den inte tillgång till. De förmågorna kan bara ANP:n nå.

ANP:n å sin sida gör inte traumat till en del av sin historia, den undviker EP:n så mycket det är möjligt. Att ANP:n finns gör att personen kan fungera till vardags och det bygger på just detta: att inte ha kontakt med EP:n.

Det är alltså en händelse som är överväldigande och omöjlig för personen att bära på som gör att ett trauma splittrar en personlighet. Det är också det som gör att ANP:n inte vill ha kontakt med EP:n, och det som gör att EP:n lämnas ensam kvar i situationen, oförmögen att ta sig vidare.



PTSD

Enligt teorin om strukturell dissociation är det detta som skett vid PTSD. Det har uppstått en splittring; en EP och en ANP har skapats. ANP:n lever det vardagliga livet, medan EP:n ständigt återupplever det som traumatiserade personen, tex i form av flashbacks.

EP:n blir triggad av allt som påminner om traumat, invaderar nutiden och ANP:n, medan ANP:n gör vad den kan för att undvika EP:n och allt som kan aktivera de traumatiska minnena. När EP:n tar över är försvarssystemet aktiverat, därför prioriteras det vardagliga systemet ner, och därför kan också ANP:n sättas ur spel, eller ha svårare att styra.



Komplex PTSD, DESNOS, DDNOS och traumarelaterad EIPS

Det finns tre olika grader av strukturell dissociation; primär, sekundär och tertiär. Primär motsvarar PTSD, när en ANP och en EP har skapats.

Vid sekundär strukturell dissociation finns det fortfarande bara en ANP, men det finns två eller fler EP. Detta sker efter upprepade och/eller långvariga trauman. Det kan tex handla om att vara utsatt för saker som barn, att vara fängslad och torterad i krig, eller att leva i ett misshandelsförhållande.

Sekundär dissociation kan motsvara diagnoser som komplex PTSD, DESNOS (Disorder of Extreme Stress, Not Otherwise Specified), DDNOS (Dissociative Disorder, Not Otherwise Specified, på svenska: dissociativt syndrom UNS), eller emotionellt instabil personlighetsstörning.



DID

För att något ska räknas som tertiär strukturell dissociation krävs det att det skapats en splittring där det finns flera EP, men också har skapats flera ANP:n. Detta motsvarar DID.

DID kan uppstå efter svåra upprepade trauman i barndomen.





Källor:
Vi är våra relationer av Tor Wennerberg
The haunted self av Onno van der Hart, Ellert R. S. Nijenhuis och Kathy Steele



Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Inlägg utvalda av slumpen