22 september 2015

Förslag på användbar replik (till chefer ansvariga för Malmös psykiatri, och andra).

Vet att jag skrivit liknande saker förut, men behöver skriva det igen. För att jag är så frustrerad. Det här. Vad jag önskar att cheferna egentligen sagt. Det var väl uppenbart i förra inlägget att jag inte var så nöjd med vad de faktiskt sa. Men vad kunde man sagt istället?

Tex detta:

"Vi tar situationen på största allvar, och vill skicka våra varmaste och mest medkännande tankar till alla som drabbats av missförhållandena. Vi följer upp de personer som drabbats värst, och ser till att de får den hjälp de behöver för att handskas med det svek det innebär att bli skadad när man är tvångsomhändertagen och vi är måna om att de ska ha möjlighet att hitta förtroende för vården igen. Vi ser över vad som finns att göra för att patienter lättare ska våga berätta om situationer som skadat dem, och gör vad vi kan för att det varken ska råda en tystnads- eller våldskultur bland personalen på de avdelningar vi är ansvariga för. När problem är strukturella handlar det inte bara om att hitta enskilda personer som inte bör få ha kvar sina jobb (även om det också kan vara aktuellt), utan det är en mer komplex problembild, och därför är det också mer komplext att hitta lösningarna. Det kommer ta lite tid, och vi kommer berätta vad vi gör efterhand, vara transparenta i det. Vi kommer också fundera över vilka särskilda åtgärder som kan behövas i det akuta skedet innan problemen är lösta, så att patienter kan vara så trygga som möjligt och veta vart de kan vända sig om de inte blir bra behandlade, och så att det trots allt ska upplevas som möjligt att söka vård hos oss, även om det i nuläget finns stora brister."


Anledningar till att jag tycker att detta skulle vara bra saker att säga:
→ Man placerar inte problemet i patienters upplevelser.
→ Man tar patienter på allvar, och visar att man är mån om att ta hand om de patienter som skadats, eftersom man ser att man har ett särskilt ansvar för dessa personers mående.
→ Man gör en viss ansats att visa att man har förståelse för maktperspektiv och hur de är extra viktiga när det handlar om tvångsvård, även om man inte går närmare in på detta.
→ Man förstår att det inte är att säga "de flesta gör ett bra jobb" eller visa att man har stor tillit till personalen, som gör att patienter känner trygghet med vården, eftersom det i den typen av repliker blir ett glapp mellan patienters vetskap om att det finns situationer där det inte finns anledning att ha tillit, och chefernas tillit.
→ Man förminskar inte ett problem som många olika personer pratat om som något strukturellt, något ny personal kommer in i efter hand, något som sitter i väggarna. Man gör det inte till något som (i första hand) handlar om enskilda personer som betett sig fel i enskilda situationer.
→ Det finns ett fokus på att vara lojal med patienterna, istället för fokus på att vara lojal med personalen. Den personal som vill patienters bästa bör inte tycka att det är hotfullt med chefer som är måna om patienters mående och trygghet, och om man ändå oroar sig för det, kan man ju visa sin lojalitet med och sitt förtroende för personalen som helhet i andra sammanhang, tex kanske man kan ha ett stormöte med detta syfte. Allt behöver inte få plats i media. Och inte varje gång något oacceptabelt hänt.
→ Man visar att man förstår att det behöver göras saker för att patienter lättare ska kunna berätta om missförhållanden.
→ Man visar att man förstår att situationen är komplex och svår att lösa, att det inte kommer vara enkelt, och att det kommer ta tid.
→ Man visar att man har tankar om att det kan krävas saker under tiden, medan man försöker lösa problemen på djupet, för att skapa en rimlig vårdsituation för patienterna, och också för att öka förtroendet för vården genom att ge bilden att man är mån om patienternas mående.


Skulle såklart gå lika bra att säga något annat, men med fokus på patienterna, och utan att förminska allvaret i situationen. Verkar dock som att cheferna i psykiatrin (i alla fall de som är ansvariga för Malmös psykiatri) har svårt att få ihop något sånt, så det är fritt fram att använda mitt förslag till replik, i alla situationer där den kan vara användbar. Varsågoda.


Texter på bloggen med anknytning till detta ämnet:

Och de texter jag länkade till igår också:

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt. Vill du debattera kan du tex ta upp ämnet i Psykbubblan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar