Dissociation som en nödvändighet i en värld där offer inte existerar. (Boken Varat och varan).

Ett inlägg till som utgår från boken Varat och varan : prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan av Kajsa Ekis Ekman.

Jag som är lite insnöad på att läsa om dissociation tycker att denna boken är intressant också för att det blir så tydligt att både prostitution och surrogatmödraskap är "industrier" som bygger på att de som "utför tjänsterna" utvecklar dissociativa försvar. Det som i normala fall är tecken på att man blivit traumatiskt skadad används i propaganda för legalisering av dessa fenomen som något positivt (och nödvändigt).

Det är rätt intressant att se på dissociation som fenomen ur ett annat perspektiv än genom böcker som utgår från traumaforskning eller -behandling. Läsa teorier från ett annat håll. Där mannen som köper sex vill att det ska gå att köpa, som om det var en tjänst, men samtidigt önskar sig äkta engagemang och närhet av den prostituerade, som att det var relation det handlade om, inte en köpt tjänst. Där sprickan och splittringen finns inbyggd per automatik genom detta, och där mannen lägger över på den prostituerade att göra så det inte märks. Hur splittringen som egentligen hör hemma i själva situationen flyttar in i kvinnan, splittrar henne på olika sätt.

Såklart är dissociation bra försvar att använda när den värld man lever i inte går att handskas med på andra sätt. Och såklart är dissociationen tecken på att det är skadligt, även om också de som uppger att de vill prostituera sig medvetet använder sig av dissociation. Det blir svårt att kontrollera dissociationen så att den bara uppstår när man säljer sex, i andra situationer kan försvaret triggas igång för att man har det så nära till hands, även om man inte vill det. Försöker man splittra bort delar av det liv man lever, i mer eller mindre hög grad, är det svårt att vara hel i andra delar av livet.

"Det som återkommer är känslan av förlust, förlusten av jaget som en helhet. Att inte kunna känna hur man hör ihop. Prostitution och surrogatmödraskap fragmenterar människan och precis samma effekt har berättelserna om dem på samhället. Vi glömmer bort hur saker hör ihop; vi lär oss att hålla isär, att inte tänka två saker samtidigt.
Något annat sker när vi gör anspråk på hela mänskligheten. När vi säger att nu räcker det, jag vill inte spela roller, jag vill inte gömma mig, jag är inte en hora, inte en madonna, jag är en mäniska, och jag har rätt att känna. Jag är inte antingen eller, jag är både och. Jag har rätt till de barn jag föder. Jag behöver inte gå och träffa män jag ogillar. Min kropp lever och jag ska lyssna på dess signaler. Den är inte min ägodel, den är inte ett objekt för oss själva, den är vår möjlighet i världen."

[Kajsa Ekis Ekman]

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.