Den nyliberala ordningen hatar offer, liksom alla system som accepterar ojämlikheter. Att tala om den utsatta människan - den sårbara människan - pekar nämligen på behovet av ett rättvist samhälle och ett socialt skyddsnät. Att tabubelägga offret är ett led i legitimerandet av klassklyftor och könsojämlikheter. Detta sker i två steg. Först sägs det att offret per definition är en svag, passiv och hjälplös person. Men eftersom utsatta människor kämpar och utvecklar en mängd strategier för att hantera sin situation, »upptäcks« att idén om offret var falsk. Den utsatta människan var inte passiv, tvärtom. Därför, sägs det, måste vi avskaffa offret. På detta följer att vi måste acceptera den sociala ordningen: prostitutionen, klassamhället, de globala ojämlikheterna - om vi inte vill stämpla människor som passiva och hjälplösa.
Men det är något konstigt med den här definitionen på offer. Ett offer, enligt Svenska Akademins ordlista, är någon eller något som blir ett byte för någon eller något eller drabbas av något.
Det vill säga: någon som utsätts för något av någon annan. Här sägs ingenting om hur personen som utsätts är - det handlar om vad någon annan gör mot en. Någon slår, rånar, lurar, är elak eller drar fördel av en på annat sätt.
Men det som karakteriserar den nyliberala definitionen på offer är att offer har blivit ett karaktärsdrag. Det betyder att man är en svag person. Att vi antingen är passiva offer eller aktiva subjekt. Det går inte att vara både och. Således svartmålas offret för att sedan avskaffas helt.
I stället för den utsatta människan, som tabubeläggs, skapas illusionen om den osårbara människan. Människan som per definition inte kan falla offer /.../ För vad den osårbara människan än gör /.../ är hon per definition ett aktivt subjekt som utövar motstånd och kontroll. Det enda möjliga våld som går att utöva mot henne blir då att kalla henne offer. "
Fick ett tips om boken Varat och varan : prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan av Kajsa Ekis Ekman, efter att jag skrivit om att vara ett offer. Hon sätter ord på så många saker kring människosyn, samhällsstrukturer, och hur man väljer att propagera. Hur man skapar en berättelse om världen, och om människorna i den. Hur mycket vi påverkas av det, hur vi låter oss dras med i argumentation som bygger på associationer och känslor snarare än orsakssamband. Och hur detta används av dem som tjänar på den här sortens "industrier". Det allra viktigaste i berättelsen om människan som alltid varandes ett aktivt subjekt är att det öppnar upp för en större frihet, för det som inte alltid ses eller setts som ok verksamheter eller beteenden.
"Kärnan i detta är att finns det inga offer, kan det ju heller inte finnas några förövare."
Kan också rekommendera artikeln "Istället för politik: skyll på offret." Den är lång, men intressant, så den är värd läsningen.
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar