- Är relationen till din familj bra?
För all del, jag ska inte överdriva. Ibland är de uppdelade i två relationer, familjen. Ibland är de syskon och föräldrar.
Jag har sju syskon och två föräldrar. Det har jag haft så länge jag haft kontakt med psykiatrin. Nio personer alltså, som man föser ihop, gör till en relation, eller möjligen två.
Det är en såndär snabb fråga, man ska svara ja eller nej på den, ge ett enkelt svar som kan vara en del av att måla upp min situation för någon som aldrig träffat mig förut. Det är inte det jag vänder mig mest emot, att förenkla på det viset. De flesta relationer är väl åtminstone lite mer än så, lite mer komplicerade eller lite fler saker. Inte något som kan rymmas i det enkla: är den bra (eller dålig)?
Jag förstår det, att det är så kort, jag förstår att man ibland inte hinner gå in på allt eller ge allt utrymme. Det kan vara i sin ordning, även om man kan bli rätt matt av att rabbla såna svar. (Kanske också av att ställa såna frågor.)
Det jag reagerar på är att de klumpas ihop, görs till ett. Familjen. Eller föräldrarna, syskonen.
Jag har inte samma relation till nio personer. Jag tänker att det blir som om man frågar ett barn om det har en bra relation till sina klasskompisar. Som att det inte går att svara på ett ärligt sätt om man bara kan välja på ja eller nej. Och att det inte går att veta vad svaret betyder. Ja kan nog betyda lite av varje. Kanske att man är vän med de flesta, fast det kan rymmas att några hatar en och slår en på rasten. Eller att man har några få vänner, men att resten lämnar en ifred och är likgiltiga till en.
Vad är en bra relation till en grupp? Om man smälter ihop personerna, gör dem till en enhet? Om gruppen är dålig för en, men om man tycker om personerna om man träffar dem en och en, och man då har bra relationer till dem var och en för sig. Är det då en bra relation till gruppen av människor? Eller om det funkar helt ok med personerna så länge de ingår i en grupp, men att det känns helt meningslöst att ses utan det sammanhanget, är det en bra relation?
Kan man ens prata om relation så, som något mellan en enskild person och en grupp av personer, blir det inte något annat än en relation? Och om man frågar om det på det sättet, hur vet man vad svaret betyder?
Jag tänker inte skriva om min familj, det blir konstigt, jag brukar vara mån om att det inte ska gå att identifiera någon mer än mig själv i det jag skriver, och det blir såklart omöjligt med en familj.
Men jag vet ju att de frågar för att det finns tankar om att familjen är särskilt viktiga människor, och en särskilt viktig grupp i en persons liv. Att relationerna till föräldrarna präglar en, kan påverka hur man mår. Och ibland finns det förståelse för att även syskonrelationer kan vara något med större tyngd än tex vänskaper. För att de funnits med länge, är en del av familjen, och för att familjen är en grupp som spelar så stor roll.
Jag förstår att det ingår i frågorna, att snabbt kolla hur familjen varit för en, och hur det är nu. Det är bara sättet det är frågat på som blir så avigt. Det är nio personer. Det går inte att svara på ett ärligt sätt om de klumpas ihop till en relation, och jag måste välja på om relationen är bra eller dålig. Den är både och, lite allt möjligt, olika med olika personer beroende på vilken period av mitt liv det är. Olika i nuet beroende på vad som hänt tidigare i våra liv.
Jag vet inte om det skulle vara möjligt att fråga mig kring en person i taget. Typ
- Har du en bra relation till din mamma? Till din pappa? Till syskon 1, syskon 2 osv?
Det måste väl ta mer tid att göra det, förutom att den som frågar måste hålla reda på antalet att fråga om. Men för min del hade det spelat roll om man delade upp dem, gjorde det till olika relationer, eftersom det är det. Och om man efter att ha fått svar på om relationen till var och en är bra eller inte vill veta hur det känns att ingå i den gruppen som familjen är, kunde man väl fråga nåt om det. Typ
- Fungerar det bra för dig att träffa dem i grupp?
Det skulle i mitt fall bli tio frågor istället för en, och kanske är det för mycket. Kanske går det inte att hinna. Men den där frågan när allt samlas ihop till ett, den är för konstig att svara på. Jag vet inte ens om den som frågar har möjlighet att förstå vad svaret betyder, för då måste man förstå vad den som svarar tänker om det. Vad hen egentligen har svarat på. För mig låter det som en betydligt mer komplicerad och krävande sak att lyckas gissa rätt på, än det skulle vara att dela upp frågan lite.
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar