Till kronisk PTSD räknas det om man haft symptomen tre månader eller mer, och det kan räknas som kroniskt både om symptomen kommer direkt efter den traumatiska händelsen, och om de kommer med försenad debut.
Är det obotligt då?
Jag tror inte att det bara är jag som missuppfattat vad kronisk betyder. Förut trodde jag att det betydde att det var för resten av livet, och att det inte fanns något att göra för att det skulle bli bättre. Sanningen är att kronisk inte behöver vara något som är så definitivt. Enligt nationalencyklopedin på nätet betyder kronisk ”stadigvarande, ihållande, långsamt fortlöpande eller obotlig”. Det räcker alltså att något varar under en längre tid för att det ska räknas som kroniskt, och när det gäller PTSD har man bestämt sig för att gränsen är tre månader. Varar symptomen längre än så är det att betrakta som kroniskt.
Detta i sig säger inget om ifall tillståndet är behandlingsbart eller om det finns åtgärder som kan fungera symptomlindrande. PTSD kan vara väldigt svårt att leva med, och om man får höra att det är kroniskt och tror att det betyder att det är så det ska fortsätta vara för alltid, är det inte konstigt om det känns hopplöst.
Sanningen är att det finns behandlingar som kan hjälpa vid PTSD. Det finns åtgärder som kan sättas in för att hjälpa någon att bli stabilare och få lägre stressnivå, olika terapeutiska behandlingsmetoder som är anpassade speciellt för PTSD, och man kan använda medicinsk behandling för att lindra symptom som tex ångest eller sömnbesvär.
Källor (sidorna är besökta i april 2014):
http://www.ne.se/kronisk
http://www1.psykiatristod.se/Psykiatristod/Psykiatriprogram/Angestsyndrom/Posttraumatiskt-stressyndrom--PTSD/
https://www.skane.se/Upload/Webbplatser/vardwebb/Dokument/BBIC/Slutrapport_PTSD.pdf
Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar