31 augusti 2014

Sommaren. Om självmord.

(Och det har varit en sommar när vi hört om någon som dött av ett självmordsförsök på en avdelning i slutenvården. Igen. Och det har varit en sommar när Faktum skrivit om brister i psykiatrin som är av sorten att de riskerar människors liv.

Och ja. Det var en sommar när Robin Williams tog livet av sig, och det är längesen det där med självmord uppmärksammades lika mycket.

Och jag har tänkt så mycket på självmord och självmordsförsök, hur det var när jag verkligen försökte dö. Och jag behövde tänka på det. Skriva om det. Återkomma dit.

Och ibland önskar jag så innerligt att någon sa att det där var ju för mer än tio år sen. Det är annorlunda nu. Jag önskar att ni sa att inget av det jag skriver om har någon relevans.

Men det är inte så. Det är inte annorlunda nu, det är ungefär likadant. 


Jag önskar att det ändrades. Så att det fanns något som sa att våra liv är mer värda än att det går att slarva med dem. Och kanske som att jag kunde förlåta det som varit då, om det ändrades, om det var bättre nu. Om det handlade om något som var där och då. Inte pågående och återkommande. Inte vanligt, det vanligaste. I så många år.

Jag skulle behöva få släppa det som var. Andas ut. Tänka att det är ju annorlunda nu.

Det är inte det. Det är inte annorlunda nu. Den tanken gör så väldigt ont. Det är ungefär likadant. 
Det är bara någon annan än mig det handlar om nu.)




Inlägg från sommaren, som rör självmord eller självmordsförsök:






Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt. Vill du debattera kan du tex ta upp ämnet i Psykbubblan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar