17 maj 2015

Kanske är det först genom någon annan jag kan börja se mig själv.

Ibland känns det som att andra säger saker bättre än man själv gör. Som att man famlar efter orden, men inte hittar de som säger det man vill säga. Kanske är det för att jag använt mina ord på andra håll nu de senaste dagarna, kanske räckte de inte hela vägen hit, till bloggen. Ibland är det så. Så idag ger jag några tips på saker ni borde läsa (eller titta på) istället för en egen text.


1. Att öppna ögonen tar inte bort smärtan men driver oss framåt på bloggen Patientperspektiv. 

"En konsekvens av att vara en sådan patient, en orelaterbar patient som klassas som utmanande, är att jag många gånger har tvivlat på mig själv. Fram till för ett år sedan var jag övertygad om att det var mig det var fel på eftersom jag inte kunde passa in i vården. Det var många år av smärta och självförebråelser, många timmar av frustration och förvirring."


2. - (texterna borttagna på bloggen där de fanns.)


3. Dokumentären När pianisten kom till psyket.
(Finns kvar tom 9 september 2015.)

"Konsertpianisten James Rhodes tar med sig pianot till en psykiatrisk klinik i England. Efter att själv ha drabbats av psykisk ohälsa och fått hjälp av musiken är detta något som han vill förmedla vidare."

Dokumentären är väldigt vacker och väldigt smärtsam, och lite i smyg (för det skulle ju bara vara en sak, den här punkten) vill jag också tipsa om hans skrivor, tex Now Would All Freudians Please Stand Aside (jag blir så glad av klassiska skivor med såna namn) eller Jimmy: James Rhodes Live in Brighton (med väldigt bra mellansnack).


4. Emily McDowells empati-kort.


Det finns nåt i alla de sakerna som handlar om att inte längre vara så ensam. Nåt om att när andra människors historier vävs samman med min egen, så blir det annorlunda. Kanske är det först då jag blir tydlig, begriplig. Kanske är det först då mina färger klarnar och jag inte längre behöver tänka att mitt trassel borde vara en fyrkant. Kanske är det där, i punkterna där möten sker, genom ord eller på andra sätt, som det blir möjligt att handskas med det som egentligen är för smärtsamt. Och kanske behöver vi alltid någon annan. Någon som vet hur det är. Som förstår hur man kan vilja slåss av välmenande uppmuntrande fraser som är tänkta att vara till tröst.


Och två tips till, med annat fokus:


5. Personal inom psykiatrin känner sig ofta maktlös

"Personal som arbetar inom psykiatrin bär ofta på känslor av maktlöshet i sin yrkesroll. Det säger Veikko Pelto-Piri, forskare i medicin vid Örebro universitet. Han har undersökt hur personal tänker och agerar kring olika etiska aspekter av sitt arbete inom psykiatrisk slutenvård."

6. Vårdares makt och patienters vanmakt
"Hur hanterar personalen sina svårigheter att bemöta patienter i psykiatrisk omvårdnad? Den frågan besvaras av Per Enarsson i den avhandling han försvarar vid Umeå universitet den 25 maj.

Svaret är ofta att vårdarna pratar sig samman om ett likartat bemötande,”ett personalgemensamt förhållningssätt”. De intervjuade vårdarna, som arbetade på psykiatriska vårdavdelningar eller i kommunala gruppboenden, angav att patientens behov står i centrum för ett personalgemensamt förhållningssätt – men avhandlingen visar att det istället är vårdarnas egna behov av trygghet och förutsägbarhet i vardagen som ligger bakom patientbemötandet. Särskilt svårt hade vårdarna att hantera situationer när de upplevde att de inte fick vara ifred för patienten."




Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt. Vill du debattera kan du tex ta upp ämnet i Psykbubblan.

2 kommentarer:

  1. Suveränt inlägg, tack för tipsen och orden som är dina och andras <3 du ger mig mycket. Tack /Johanna

    SvaraRadera