Och hur ska vi göra då, för att ge utrymme för det läkande?

Som kanske märktes i förra inlägget tycker jag att ett av de största problemen med sjukskrivningssystemet är att grundläget är att man inte får göra något alls som kan klassas som arbete, åtminstone inte utan godkännande av en myndighetshandläggare. Och det kan vara läskigt att ens låtsas om att man vill göra nåt litet, för man kan bli rädd att bli klassad som friskare än man är, framför allt när tiderna är som nu och det är vanligt att vilja och förmåga blandas ihop, som att man kan om man vill.

I Finland verkar det som att man ska prova basinkomst, där man får en viss summa utan villkoret att visa att man inte arbetar.

"Det system vi har för närvarande är passé. Människor som inte har arbete sitter hemma, inaktiva. Vi har myndigheter som kontrollerar så att du absolut inte gör någonting, först då får du socialbidrag. Det är ett dyrt och byråkratiskt system. De som får bidragen måste använda en stor del av sin energi för att vara den person bidragssystemet säger åt dem att vara. För vem är ett sådant förhållningssätt nyttigt?"

" Jag är väldigt nyfiken på vad det här kan betyda. Det handlar mycket om hur vi ser på människan. Ser vi negativt på människan, som någon som försöker göra det lätt för sig och dra nytta av alla möjligheter som samhället ger, så behöver hon kontrolleras och med kontrollen visar vi att hon inte är ett viktigt subjekt. Men utgår vi ifrån att människan är ett viktigt subjekt, som använder sitt självbestämmande till att utvecklas och söka sig framåt, tror jag att det bidrar till att hela samhället utvecklas. Sedan handlar basinkomsten inte bara om pengar, det är också en fråga om hur vi använder vår tid, alla de timmar vi har till förfogande varje dag. Jag är mycket intresserad av vad som kommer att hända där"

/ Karina Jutila i tidningen Syres artikel

I Sverige vet jag att man diskuterat att man skulle få behålla en viss del av lönen om man är arbetslös och har försörjningsstöd, och får ett arbete med mindre lön än vad försörjningsstödet är (tex ett arbete där man hoppar in bara vissa timmar eller som är på deltid behöver ju inte bli så mycket i månaden), för att uppmuntra arbete. Jag tror dock inte att man förverkligat det, och för sjuka skulle det nog ändå bli problem, eftersom det då handlar om att avgöra arbetsförmåga för att alls ha rätten att klassas som sjuk. Det är ändå viktigt, att känna att man kan göra något för att förändra sin situation, även om det bara handlar om den ekonomiska situationen och kanske bara på kort sikt, man kanske inte kan lösa den på riktigt. Men att inte vara fastlåst på lägsta nivån utan handlingsutrymme.

Jag tycker det ska bli intressant att följa vad som händer i Finland, och skulle också gärna se andra försök att lösa problemet med att man faktiskt tvingar människor att försöka leva upp till systemets bild av vem de är och vad de kan, att det så ofta blir att systemet är i centrum snarare än människorna som systemet ska finnas till för att hjälpa.

För mig låter det som en dröm med basinkomsten. Tänk att slippa den ruttna människosynen, som säger att man måste utgå från att jag är en fuskare, en lat en, en som vill slippa göra rätt för mig, en som vill leva på andra. Tänk att slippa att hela tiden fokusera på mitt sjuka, mina oförmågor, att vara beredd att försvara dem och argumentera för att de är verkliga, och dessutom undvika att göra de saker som kan hjälpa mig att bli friskare, för att de kan se misstänkta ut i myndigheternas ögon. Tänk att få söka vård för att jag behöver vård, och avlasta alla de kontakterna från allt det byråkratiska och bedömande som rör eventuellt behov av sjukskrivning och eventuella försök att tvinga mig ur sjukskrivning. Om vård fick vara vård, bara. Låter det inte lite skönt från behandlarhåll också? Att liksom få fokusera på vård, om det är vård man jobbar med?

Förstår att det väl är en dröm, inte något som kommer bli verkligt. I alla fall inte här, åtminstone inte inom överskådlig framtid.

I vilket fall kvarstår problemet att vi har system som avkräver människor att de ska vara och göra som systemen säger, även om det inte är det bästa för dem. Vi behöver göra något åt det. Och problemet med människosynen som lurar i ett system där kontrollen blir hårdare och hårdare finns också kvar. Det behövs förändring. Plats för människor.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt. Vill du debattera kan du tex ta upp ämnet i Psykbubblan.