Mer suicidprevention. Du kan göra skillnad.

Fastnar på NASPs hemsida. NASP är alltså "Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa". Och anledningen till att jag fastnar är mest två saker. Deras vetenskapliga bibliotek där det finns artiklar samlade, och där man kan anmäla sig för ett nyhetsbrev som sammanfattar vad som händer på suicidpreventionsfronten (och man kan också läsa gamla nyhetsbrev). Och deras sida med information för allmänheten, som sammanfattar vad man kan göra om någon vill ta livet av sig.

Jag önskar så mycket att alla visste det som står där. Att man kan hjälpa, att det man gör spelar roll. Att man kan bryta ensamheten, sträcka ut en hand.

"Att tala om självmord kommer inte väcka den björn som sover, det uppmuntrar istället till att tala om känslorna och känns ofta som en lättnad. Det är endast genom att samtala med personen om vad det är som pågår som denne kan fås att söka den hjälp som behövs."

Framförallt önskar jag att alla inom psykiatrin hade basic kunskaper om suicidprevention. Man kan ju tycka att det skulle vara självklart, men som jag tidigare tagit upp är det alltför vanligt att samtalen om självmordstankar och -planer blir fyllda av konstiga omskrivningar och vaghet. Att de blir något annat än att verkligen prata om det.

Det finns tyvärr också fördomar om självmordsplaner inom psykiatrin. Att den som pratar om det aldrig gör det. Att det är ett destruktivt sätt att få uppmärksamhet (en uppfattning som ofta följs av att tanken att man inte ska ge patienten någon uppmärksamhet alls kring detta, och därmed bryta den sortens försök till uppmärksamhet). Att det inte spelar någon roll vad man gör, för de som har bestämt sig för att ta livet av sig kommer göra det oavsett.

Det är inte sant. Visst, en del kommer ta livet av sig, oavsett hur bra vård man har och oavsett vad man gör, nollvision är en fin dröm, på samma sätt som det är en fin dröm inom trafiken. Men som helhet är det inte sant att det är kört, att det inte finns något att göra. Det du gör spelar roll. Du kan rädda liv. Det spelar så stor roll bara att prata om det, att hjälpa någon ur ensamheten kring det. Att finnas där och lyssna. Om någon söker hjälp: försök att hjälpa.

Du kan det, hjälpa. Att välja att tro på att du inget kan göra är ett sätt att göra dig maktlös inför något där du faktiskt inte är maktlös, och det är också ett sätt att skjuta ifrån dig ett ansvar som du faktiskt har. Att välja att tro på fördomar och att välja bort att göra något, påverkar dem som behöver att du finns där. Att välja att aktivt inte ge uppmärksamhet till någon som pratar om att vilja dö är att förmedla att den personens liv inte har ett värde. Det du inte gör kan göra så stor skada.

Men hoppet finns i detta: det du kan göra spelar roll. Du kan rädda liv.


NASPs information om vad du kan göra finns som pdf-fil, ladda ner den här. Läs den. Sprid den.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Bara kommentarer som håller en ok ton kommer publiceras.

Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna starta en tråd i diskussionsforumet hos Upprop för en ny psykiatri. Det går bra att länka till inlägget i denna bloggen i så fall. Kommentarfältet i denna bloggen är inte ett utrymme för debatt.