Tystnadsplikten.

Som fortsättning på och tillägg till det förra inlägget vill jag säga något kort om tystnadsplikten. Min uppfattning är att de flesta patienter inte har stenkoll på detaljerna för tystnadsplikt inom vården. Att det är lätt hänt att tro att tystnadsplikt betyder att det man säger inte lämnar rummet. Det tar inte alltför lång tid innan man inser att information som lämnats ut i samtal som omsluts av tystnadsplikten sprids till andra inom vården, men det kan skapa otrygghet att bara märka att det händer, och inte förstå formerna för det.

Tystnadsplikten är så central för förtroendet, och jag tycker det informeras dåligt om vad som egentligen gäller. Jag tror det skulle kunna betyda en hel del om man bara blev bättre på att vara tydlig. Det är tryggare när man vet vem som kan få reda på det man berättar, och varför det lämnas vidare.

På samma sätt tycker jag att det informeras för dåligt om journalanteckningar. Vilken sorts iakttagelser som skrivs där, varför, och vem som har tillgång till att läsa.

Oron och otryggheten som kan skapas när man inte har koll på vad som gäller och hur det används är så onödig. Det är inte så svårt att informera. Och om det tar för mycket tid att göra det går det alltid att trycka upp informationen och ge till folk. Kanske inte alla läser det. Kanske inte ens de flesta gör det. Men för mig som patient skulle det vara tryggande bara att systemet ville ge mig den informationen, ville förklara för mig vad som gäller, hur det funkar.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Bara kommentarer som håller en ok ton kommer publiceras.

Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna starta en tråd i diskussionsforumet hos Upprop för en ny psykiatri. Det går bra att länka till inlägget i denna bloggen i så fall. Kommentarfältet i denna bloggen är inte ett utrymme för debatt.