Orden ni använder om mig. Skulle jag vara skör?

Jag tycker verkligen illa om när människor med psykiska problem definieras som sköra. Skör, det låter som om jag var en antik vas av tunt kinesiskt porslin, som man måste handskas med extremt varsamt, och absolut inte tappa, för då är det kört för alltid. Det sköra går så lätt sönder, det är nästan orimligt att kräva att man ska klara att bete sig på ett sånt sätt, vara så försiktig, att inte allt går i kras.

Definitionen av ordet skör är enligt wikitionary: "ömtålig, som lätt kan gå i bitar eller gå av" (Synonymer: spröd, bräcklig)

Jag kommer inte berätta några detaljer om mina trauman på denna bloggen, men jag kan säga en sak med säkerhet. Hade jag varit en skör människa hade jag varit död flera gånger om innan jag fyllde tio. Jag fick inte chansen och jag fick inte den stabilitet som en trygg början på ett liv innebär. Jag har blivit väldigt skadad, det är inte så konstigt, man blir skadad av övergrepp. Det är konstigare att man klarar av att överleva, trots allt. Trots alla stora skador. Trots all kamp, allt olyssnande, all okunskap om traumaskador, alla retraumatiseringar (tex från psykiatrin, vars uppgift skulle ha varit att hjälpa). Trots all ensamhet.

Du som får för dig att kalla mig för skör, är du så himla stöttålig själv? Kan det inte till och med vara så att jag behövt ta fler smällar än dig, och därför faktiskt borde definieras som mindre skör än du, eftersom jag nu fortfarande finns till?

Det finns saker jag inte klarar. Jag vet att jag har oförmågor, brister, att mina skador spökar i många sammanhang, trots att det är bättre än det varit förut. Men skör? Det är inte något jag är. Och jag har aldrig varit det.

Jag kan inte föra talan för alla som ryms i denna grupp, de som föses ihop och definieras som sköra. Men de som utsatts för så massiva eller många trauman att följden blivit en dissociativ problematik är allt annat än sköra. De jag känner eller pratat med är snarare att definiera som superhjältar än bräckliga varelser som lätt går i bitar. Det är en konst att leva trots allt. Trots allt man inte fick, trots allt som slet sönder en. Det är inget en skör människa klarar.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Bara kommentarer som håller en ok ton kommer publiceras.

Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna starta en tråd i diskussionsforumet hos Upprop för en ny psykiatri. Det går bra att länka till inlägget i denna bloggen i så fall. Kommentarfältet i denna bloggen är inte ett utrymme för debatt.