Till dig som är liten och finns inuti. Det var inte ditt fel.

Publicerar en rad inlägg nu, med texter skrivna för ett annat sammanhang, men som jag tycker kan få finnas med också här. De är riktade till små delar hos någon med DID.

Jag vet inte vad det var som hände, som gjorde dig illa. Men jag vet att det var något, något väldigt hemskt. Och jag vet att det inte var ditt fel.

Kanske tror du att det är så. Om man är liten är det lätt att tro det, speciellt om de som är stora säger det. Men stora kan säga saker som inte är sanna. Det var inte ditt fel.

Om man är ett barn, inuti eller när man är det i kroppen också, så kan man inte bestämma mycket alls. Om någon slår en är den förmodligen starkare och snabbare. Man kan inte komma loss eller springa sin väg, för om man gör det blir man fångad av den som är stor. Om någon gör äckliga saker med en måste man kanske träffa den personen ändå. Man kan inte bestämma att man inte vill, att man aldrig mer måste göra det. Om någon har låst dörren kan man inte komma på något sätt att ta sig ut.

Det är inte för att man är ett dåligt barn. Det är för att man är ett barn, och för att barn är mindre än de stora, och inte kan bestämma så mycket. De stora har starkare armar och snabbare ben. Det är de som bestämmer över nycklarna och vem man måste träffa.

Jag vet inte vad som hände dig, bara att det var något hemskt. Och att du inget kunde göra. Hade du kunnat göra något, så hade du gjort så att du slapp, eller hur?

Om vuxna människor säger elaka saker till en eller skriker på en, tror man att de har rätt. Du är inte dum som trodde på dem. Det är så, är man ett barn så tror man ofta på de vuxna. Man gör det för att vuxna ska finnas för barn. Vuxna ska säga sånt som är sant och göra så att barnet får det så bra som möjligt. Blir någon som är liten rädd ska det finnas en stor där och hjälpa henne eller honom. Är någon dum mot ett barn ska det finnas en vuxen där och göra så att det slutar. Det är därför det finns vuxna hos barn.

Hade du ingen stor som hjälpte dig var det inte för att det var dig det var fel på. Det var fel på dem som var stora. För de ska vara snälla och hjälpa en om det är hemskt. De ska ta hand om barn. Barn ska inte klara allt ensamma. De ska inte orka det som är hemskt eller förstå det som är för svårt. Det är därför det finns vuxna, för att barn inte ska klara det själva. För att de är för små för det. Vuxna är stora, de ska kunna vara trygga och hjälpa. Kan de inte det är det fel på dem.

Eftersom stora liksom finns till för barn, för att ta hand om dem, kan barn lätt tro att det vuxna gör är rätt. Att det de säger är sant. Men det är fel på vissa som är stora. De kan ljuga fast man inte får. Säga att något är ditt fel fast det inte är det. Slå dig eller göra äckliga saker eller tvinga dig att vara med om något hemskt, fast de borde ta hand om dig.

Eller så kan de lämna dig helt ensam. Så du måste förstå allting själv, hur man lagar mat eller när de kommer hem. Vad du borde göra. Det går inte att förstå allt själv när man är liten. Det är därför det finns vuxna. Men vissa vuxna är det fel på, och det kan bli så hemskt då.

Kanske sa de att de måste göra det som var hemskt. Det var inte sant. Kanske sa de att du tyckte om det fast du inte gjorde det. Då ljög de. Kanske sa de att du fick skylla dig själv. Det var aldrig så. Kanske sa de att allt det hemska var helt vanligt, att det var så för alla barn. Det var fel.

Kanske sa de att det var ditt fel att det hände, eller så tänkte du det bara, för att barn tror att vuxna gör rätt. Men det var aldrig du som gjorde fel eller var fel. Det var något de hittade på för att lura dig. Eller något du hittade på för att det skulle gå att förstå vad som hände.

Även om de sa att det var ditt fel igen och igen, även om du tänkte det tusen gånger inne i ditt huvud, så var det inte så. Man kan ljuga med samma sak hur många gånger som helst, men det blir aldrig sant ändå. De ljög för dig, eller fick dig att ljuga för dig själv. Det var aldrig ditt fel. Du var ett barn. Du kunde inte välja, kunde inte komma därifrån, kunde inte bestämma. Hade du kunnat bestämma hade du gjort så att allt fick vara bra, så att de vuxna var snälla mot dig, så att du sluppit det hemska.

Det var aldrig ditt fel. Inget av det som hände. Inte någon av gångerna.
Det var inte ditt fel.

Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.