28 maj 2013

Saker jag önskar att psykiatrin lärde ut. Del 5. Det är inte ok att göra dig illa.

Vad jag önskar att man lärde ut: Det spelar roll hur man beter sig mot dig. Det spelar roll om saker blir hemska för dig. Det spelar roll om du får ont eller blir skadad. Det är inte ok att göra dig illa.

(Dessa punktlistor är till ganska stor del något som överlappar listorna i tidigare inlägg. Men jag tyckte ändå att just detta att det inte är ok att göra någon illa är så viktigt att förmedla att jag ville ha med det som ett eget inlägg).


Exempel på saker som förmedlar motsatsen: 

  • Tvångsåtgärder tex bältning.
  • Att bete sig våldsamt eller hotfullt mot patienter, vid tvång eller vid andra tillfällen.
  • Att inte ta negativa effekter av behandlingar på allvar, inte ens lyssna när en patient vill prata om dem.
  • Stora eller handikappande biverkningar av mediciner eller ECT.
  • Att bortförklara biverkningar som om de vore något annat, som om det inte kan stämma, som om de vore inbillade, eller som om de vore helt utan betydelse.
  • Allt beteende som handlar om att straffa patienter (tex om de har symptom, om de inte blir bättre, om de inte beter sig som du önskar).
  • Att vara elak mot patienter. 
  • Att ironisera över patienters situation, eller driva med dem på annat sätt.
  • Att prata skit om patienter, speciellt om det finns risk att hen eller någon annan patient kan höra. (Tex lätt hänt om man har dörren till fikarummet på glänt).
  • Att i övrigt inte bete sig professionellt. 
  • Att bryta mot de regler, den praxis och de lagar som finns och som reglerar hur tvång och övrig vård får gå till.
  • Att inte lyssna på patienters berättelser om hur de blivit dåligt bemötta eller behandlade. Att inte ta dem på allvar när de säger att de skadades inom vården.
  • Att inte ta patienters rädslor på allvar. Inte göra något för att trygga dem inför en ny behandling.
  • Att sy självskadepatienter utan bedövning.
  • Att prata med anhöriga om patienten utan att hen gett tillstånd.
  • Att inte handskas korrekt med sekretesskyddat material.
  • Att ha datorsystem som inte kan uppfylla kraven som finns, tex om det inte går att spärra journalanteckningar från en viss enhet, eller om uppgifter riskerar att läcka ut.
  • Att ljuga för patienter, tex för att få dem att göra som du vill.
  • Att utelämna information, tex för att patienten ska göra som du vill.
  • Att lova saker som sen inte uppfylls.
  • Att använda härskartekniker, manipulationer, eller andra sätt att få patienten att underordna sig och göra som du vill.




Exempel på vad man kan göra:

  • Några tankar om tvångsåtgärder finns i förra delen i denna serie.
  • Tankar om att lyssna på patienten finns i flera av de tidigare inläggen i denna serie.
  • Ta negativa effekter av behandlingar på allvar.
  • Ta biverkningar av mediciner på allvar.
  • Försök ta de negativa effekterna på allvar, och ha med dig vetskapen om att de kan blockera något som är helt centralt i patientens liv, och när du ser en negativ biverkan som man trots allt kan acceptera pga den positiva effekt som finns, kanske du inte har med hela bilden av hur det blir för patienten.
  • Kom ihåg att patienten är en egen och komplex människa, inte en typisk representant för sin diagnosgrupp eller ett exempel i en skolbok.
  • Låt patienten vara med och bestämma om behandlingen hen får är mest till hjälp eller mest en belastning.
  • Informera om de behandlingar patienten ska få, och varför du tror att de kan hjälpa hen.
  • Fråga patienten om hen har några frågor om behandlingen Om det finns möjlighet så ge gärna hen tid i några dagar att tänka på det, innan behandlingen börjar, och möjlighet att återkomma och få svar på frågor senare.
  • Fråga patienten om det känns tryggt för hen att prova den här behandlingen.
  • Fråga patienten om det finns något hen är orolig för inför behandlingen.
  • Svara ärligt på de frågor du får. Försök inte att låtsas som att det inte finns några negativa effekter. (Nuförtiden finns internet, det är bättre på alla sätt att patienten kan få information om de negativa effekterna och svar på frågor om dem av behandlare, än att hen ska googla efter det och försöka hitta svar och råd på annat håll).
  • Följ regler, lagar, bestämmelser. Behandla inte patienter inom psykiatrin som att de är lite mindre människor och därför inte ska ha behandlas riktigt lika bra som andra människor. Vi är lika mycket människor som du. Att det är jag som är patient och du som är behandlare beror inte på att du är bättre och jag sämre. Det kunde lika gärna varit tvärtom.
  • Försök behandla patienter med respekt, även om de beter sig illa mot dig.
  • Försök komma ihåg att patienter kan förakta och hata sig själv, men att det inte gör att det är fritt fram för andra att förakta dem. Att det tvärtom har ännu större betydelse då, att du bemöter dem på ett annat sätt.
  • Försök hitta stöd, avlastning och hjälp så att du kan handskas med de symptom och den smärta patienter uppvisar. 
  • Försök att vara medveten om dig själv och dina reaktioner, och försök låta bli att spela ut något av din frustration, din vanmakt, eller något annat, på patienter.
  • Testa att säga "Blir detta ok för dig?"
  • Testa att säga "Gör det ont?"
  • Testa att säga "Känner du dig rädd?"
  • Testa att säga "Vad kan jag göra för dig?"
  • Testa att säga "Jag förstår inte hur jag kan hjälpa dig. Vet du hur jag kan hjälpa dig?"
  • Testa att säga "Hur upplever du psykiatrin och den vård du får här?"
  • Var mån om patientens integritet och sekretessen.
  • Ha system som funkar.
  • Håll det du säger.
  • Var ärlig. Om du inte vet något, säg det. Säg att du kan återkomma med besked senare om patienten behöver ett svar som du inte har.
  • Undvik härskartekniker, manipulationer och andra maktspel. Måste du ta makten och bestämma över någon, så kan du göra det utan manipulationer. Det är ärligare att stå för det man gör, och ta det ansvar som finns inbyggt i det, än att försöka lägga allt hos patienten.



Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du debattera utifrån det du läst får du gärna ta upp det i Upprop för en ny psykiatris facebookgrupp. Kommentarfältet är inte för debatt.

2 kommentarer:

  1. Jeg følger dette med stor interesse. Takk for at du tar opp dette viktige temaet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du läser!

      Radera