6 september 2015

När den medicinska modellen tappat fotfästet.

Ibland är saker liksom helt vilse. Som att de tappat förankringen i verkligheten. Som när en läkare förklarade för mig att om man är deprimerad så hjälper antidepressiv medicin. Om sån medicin inte hjälpte mig var problemet alltså inte depression.

Vetenskap och beprövad erfarenhet. Ibland verkar man helt ha glömt bort det, att det är det man ska utgå från.

Ibland verkar det som att det är medicinen som är i fokus. Inte personen, patienten, inte ens symptomen. Vad blir det då? Inte personcentrerad vård, och inte sjukdomscentrerad. Medicincentrerad vård? Som att läkaren och hens tro på preparaten står i centrum.

Ibland får jag verkligen känslan av att det handlar om tro, som om det är en kult av något slag. Medicinen som en gud som inte får ifrågasättas, och (vissa) läkare som de andliga ledarna som upprätthåller trossystemet. Om medicinen inte ger lindring, är en lösning, då är det inte medicinen det är fel på, utan något annat. Patienten, symptomen, eller kanske vad som helst, utom medicinen. Som att medicinen är ofelbar och upphöjd, och läkaren värnar denna helighet. Kanske att den inte ska tillbes, medicinen, men man ska vörda den, tro på den, sätta all sin tillit till den. Inte ifrågasätta, misstro, tvivla.

När det är så är det inte vetenskap. Och det kanske finns en beprövad erfarenhet i tro, att tro kan hjälpa, men det är inte den typen av beprövad erfarenhet som ska finnas i psykiatrin.

Och för all del, det finns även andra trosinriktningar i psykiatrin, skriver kanske mer om dem någon annan gång.


(Vetenskapen säger alltså inte att alla deprimerade blir hjälpta av antidepressiv medicin, fast man kan ju tro det om man bara läser information från läkemedelsföretagen. Den beprövade erfarenheten säger vad jag vet inte att det är vettigt att sätta diagnoser helt utifrån vilka mediciner som fungerar eller inte fungerar för en persons problem. I de diagnosmanualer som finns handlar det om att klassificera olika symptom.)




Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Kommentarfältet är inte för debatt. Vill du debattera kan du tex ta upp ämnet i Psykbubblan.

4 kommentarer:

  1. Tack! Fast jag hade hoppats att det var annorlunda nu mot för när läkaren majestätiskt sa till min mamma: "Jag tror fru NN försöker styra MIN medicinering!"...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det är olika nu, att en del är mer av "gamla skolan" med auktoritet och väldig medicintro, och att det också finns många med andra ideal och tankar.

      Radera